Vad är Union?
Unionprojektet föddes åren 1948-49 och prototypen tillverkades av Birger Berggren i Göteborg . Unionverkens testförare Erik Wendel körde prototypen och initierat motorcykelfolk visste i början inte riktigt vad det var frågan om. Union byggdes på huvudkomponenten - motorn - från den gamla Husqvarnan 112TV 1935 och Monark-Albin 1943. Måtten var de klassiska 79x101 mm. Första serien bestod av 300 maskiner avsedda att säljas på den öppna marknaden. Detta för att skapa en plattform för inmönstring till försvaret som var ett eftertraktat mål. Ödet ville dock annorlunda och det i och för sig lovvärda försöket att utrusta både de norska och svenska arméerna med en gemensam motorcykel strandade på olika orsaker. En var att Norge anslöts till NATO och fick engelska motorcyklar. Antalet producerade maskiner stannade vid 42. Produktionsstoppet berodde på att projektets finansiär avled, hans arvingar önskade inte att fortsätta och konkursen var ett faktum. Med detta dog den "riktiga" motorcykeltillverkningen här i landet vad det gäller landsvägsmaskiner.
En historisk återblick i MC-Veteranen av Bengt Adolfsson, Grästorp:
Efter krigsslutet, då efterfrågan på motorcyklar blev stor, funderade Birger Berggren, känd tävlingsförare från före kriget, på en civil "Albin". Tillsammans med norrmannen Torbjörn Holmberg, som lär ha varit pappa till ram och gaffel, började de planera det hela som ett norskt-svenskt projekt. Därav namnet Union. Se såg, som Volvo nyligen gjort, på Norges låga energipriser och kunnande inom aluminiumgjutning. Det stupade på tullbestämmelserna, maskinerna skulle monteras i Sverige.
Folke Mannerstedt blev inkopplad och ett provexemplar tillverkades i Göteborg. Maskinen visades på Svenska Mässan i december 1949 och erhöll massor av lovord: Basse Hveem yttrade "den bästa maskin jag kört". Balansen lär ha varit det mest imponerande med tanke på den 150 mm höga frigången. Ett resultat Mannerstedts tid i armén där stor vikt lades på balans och körställning. Vidare hade Holmberg vidareutvecklat framgaffeln och plungerbakfjädringen "av TT-inspirerad typ", som det så vackert hette i reklamen.
Unionverken flyttade till Charlottenberg och Tobaksmonopolets före detta lokaler. Tillverkningen startade 1950 på legobasis likt Volvo. Detaljer levererades från Uddeholm, Bofors, SKF och Wedaverken samt många mindre leverantörer. Garphyttan gjorde fjädrar, en firma i Timmersdala vev och ramtappar. Flera engelska leverantörer anlitades: Lucas, Hepolite och Dunlop.
Albinmotorn förbättrades och försågs med en Pilgrim oljepump. Albin och HVA hade en Sturmeypump. Det var enligt många därifrån Albins problem med vevstakslagren kom medan andra menade att SKF-lagret var dåligt. Sanningen kan nog sökas vid tätningen på sugsidan eller gjutningens täthet. Det är förvånansvärt att BSA - Nortons lågt placerade kugghjulspump användes när de då var på gång. De redan kraftiga vevtapparna i Albin förstärktes till 36 mm tillsammans med en ny kraftig vevstake och tillhörande lager. Av dimensionerna att döma ett av världens mest stabila balanspartier. Ny kam med rullyftare och egenkonstruerad ventiljustering, lätt åtkomlig utifrån genom excentriska vipparmslagringar. Lättmetallcylinder med foder på Albinvevhuset var de övriga ingredienserna i Unionreceptet på den 29,5 kg lätta Sturmeyreplikan.
Den förbättrade Sturmeylådan som Albin använde, ersattes av en 4-växlad fotmanövrerad Burman, modell större, avsedd för motorer upp till 1000 cc. Enligt vissa uppgifter har även Nortons "moraklocka" använts på en del Super Sport TT. Fabrikens experimentlusta talar inte emot påståendet. Bytet av elsystem från SEM (Bosch) till Lucas var kanske inte ur driftsäkerhetssynpunkt det bästa, men det fanns gott om reservdelar på 50-talet.
De klassiska koniska Husqvarnahjulen hade en bromstrumma med måtten 180x30 mm, vilket gav bra möjligheter att få stopp på den 155 kg tunga maskinen. Vid presentationen uppgavs att den körts i bänk i över 140 km/h men den uppgivna 125-130 km/h är mera realistisk med tanke på motoreffekten på 22 hk vid 4500 rpm.
Naturligtvis utvecklade Mannerstedt en Super Sport-version med kromad tank och TT-soffa. Motorn gav c:a 33 hk vid 6000 rpm. Toppfart 160 km/h. Den hade en kam med högre lyft och andra tider, extra returfjädrar och högre kanna. Helt i klass med dåtidens övriga sportmaskiner. T.ex. hade BSA B34 34,5 hk vid 6000 rpm med fritt utblås och TT-förgasare.
På våren 1951 provkörde Nils Tengberg för Teknikens Värld en Union: "Vida överlägsen Albin, en svensk engelsman, mycket ros och lite ris".
42 st Unionmaskiner tillverkades varav minst två Super Sport TT under två år fram till hösten 1951. En serie på 350 maskiner var planerad till Armén men ingen hann levereras innan tillverkningen lades ner. Finansiären hade avlidit och hans dödsbo var inte intresserat av en fortsättning.
Data å modell 50-A1.
| Motor: | 1-cylindrig 4-taktsmotor med toppventiler, 496 cc, cyl.diam. 79 mm, slaglängd 101 mm. Hästkraftantal c:a 25. Cylindertopp av speciallegerad lättmetall med inpressade stålsäten. Cylinder av lättmetall med inpressat foder. Vevhus, registerbox och magnetkedjelock av lättmetall. Cirkulationssmörjning medelst i vevhuset inbyggd pump av kolvtyp. Utomordentligt kraftigt dimensionerade ram- och vevstakslager byggda på erfarenheterna från bl.a. Husqvarna TT-maskiner. Balanser och vevstake av hejarsmitt ståll. Kamaxeln av vanlig typ med dubbla kammar som arbetar mot lyftare av rulltyp. Stor omsorg har nedlagts på att få en slitstark och tystgående kammekanism. Samtliga rörliga delar, även vipparmar och ventilfjädrar äro helt inkapslade och arbeta i oljebad. Motorns totala vikt utan magnet och förgasare är 29,5 kg. Troligen världens lättaste standardmotor i 500 cc-klassen. Motorn levereras i två olika utföranden: Standard (enl. ovan) och Super Sport (trimmad till c:a 30-35 hk). |
| Växellåda: | Burmans 4-växl. Kraftigaste typ med s.k. automatväxel och försedd med extra kraftig koppling. |
| Tändnings- o.belysningsanl: | Lucas fabrikat med tänddynamo och spänningsreg. relä, el. signalhorn och ampéremätare. |
| Förgasare: | Amal horisontalförgasare. |
| Ram: | Helsvetsad av heldragna stålrör, försedd med ändamålsenliga förstärkningar. Vid konstruerandet av densamma har de senaste årens erfarenheter från tävlingsbanorna utnyttjats. Detsamma gäller bakhjulsfjädringen, som är av samma typ som en sedan flera år tillbaka utprovad konstruktion. Den återfinns även på flera Grand Prix-maskiner av världsklass. Bak- och framgaffelns bredd medgiver även god plats för snö-kedjor eller grövre däck. Sedan tidigare utexperimenterade och beprövade konstruktioner utnyttjats har lämpliga styrhuvuds- och gaffelvinklar utprovats och resultatet har också blivit att maskinen har en behaglig körställning, ett tilltalande utseende och utomordentligt goda köregenskaper såväl för landsväg som i terräng. |
| Framgaffel: | Teleskopgaffel av vanlig typ med inbyggda hydrauliska stötdämpare. Duraluminium har används i stor utsträckning, vilket reducerat vikten betydligt. |
| Däck: | Som standard utrustas maskinen med däck och slangar i dim. 3.25 (3.50) - 19. |
| Skärmar: | Bred kraftig typ av stålplåt. |
| Oljetank: | Vid hård och påfrestande körning fordras större oljemängd än som regel förekommer på vanliga standardmaskiner. Med hänsyn härtill har oljetanken utökats och rymmer c:a 4 liter olja. |
| Luftrenare: | Effektivt luftfilter, lättåtkomligt för rengörning, är anslutet till förgasaren. |
| Vikt: | Maskinens tomvikt i vanl. standardutförande är c:a 155 kg. Som jämförelse kan nämnas, att de flesta utländska maskiner av årets modell med samma utrusning väga c:a 170 - 195 kg. |
| Toppfart: | Standardmodell c:a 140 km/tim, Super Sport-modellen 160 km/tim. |
| Utförande: | Standardmodellen: Högklassig brännlackering på tank, ram, skärmar, hjul m.m. Avgasrör, ljud- dämpare, bensin- och oljetankslock, reglage och ett flertal andra utrustningsdetaljer äro för- kromade. Magnetkedje-skydd, kedjeskydd, växellådsgavel och andra framträdande aluminium- detaljer äro högglanspolerade. |
| Super Sport-modellen: Förutom standardutförandet tillkommer förkromad bensintank med fält i svart och guld, förkromade fäljar och ekrar, racerhandtag, moto-crossadel m.m. |
UNION-träff
Hösten 1992 hölls en träff i Charlottenberg för UNION-ägare. Här några bilder:
Många cyklar var samlade. Det finns ytterligare kända exemplar kvar.
Här med sina dåvarande ägare: Åke Alfredsson, Arne Lind, Evald Skansen, Harry Moström, Stig Högsäter och Allan Berggren.
Den enda racern, UNION-SRM, som Birger Berggren tävlade med. John-Olof Norman som renoverat, Lars-Olov Magnil en av initiativtagarna till projektet, Torsten Magnusson och Bernt Karlsson som jobbade i fabriken. Cykeln finns att beskåda på Arvika Fordonsmuseum. En standardcykel finns också på Fundos fabriksmuseum i Charlottenberg .